Kikade in här, läste mitt senaste inlägg och såg in i Rambos helt bedårande mörka valpögon 🙂 Tänk att det snart gått ett år sedan han kom till oss……och lika lång tid sedan jag senast skrev här!
Någonstans där under förra hösten kändes det som att jag inte längre hade några djupare saker att dela med mig av här på ”Livets val”. Det vardagliga livet skriver jag ju om på vithortensia.blogspot.com så när dagarna liksom bara rullade på utan några egentliga funderingar eller djupdykningar hittade jag inte drivet till att forma orden här.
Men…..nu när hösten väntar bakom knuten och det blir mer tid till att kura inne tänkte jag ta upp tråden här igen och jag ska börja med att skriva om min relation till min mamma. Jag har skrivit om den förut, men gör det igen utifrån hur den har förändrats genom åren. För förändrats har den…..och den fortsätter att förändras.
Den senaste månaden har jag spenderat mycket tid med min mamma. Jag ska återkomma till varför jag gjort det lite senare, men kommer att börja med att gå tillbaka till 1964 då jag var 4 år, hon var 23, vi flyttade från Finland till Sverige och en tid som kom att prägla oss båda djupt tog sin början.
Du som följt mig från starten här på ”Livets val” vet vad som hände och jag ska inte gå in mer på det som specifikt hände mig utan mer utifrån hur det som hände präglade mammas och min relation. Tror att många som haft en turbulent uppväxttid också har en komplicerad relation till de vuxna som borde ha funnits där, men av olika anledningar ändå inte fanns där. Jag berättar utifrån mitt perspektiv hur relationen till min mamma kunde ha blivit förstörd för all framtid, men de frågor jag burit fick svar och de mentala sår som skapats kunde börja läka…..i alla fall inom mig.
KRAM
Birgitta
Livets val 